lemontrees

Det var en rätt så magisk kväll igår.
Det började med att Cornelia, Anton och jag kom så tidigt till Linköpings Sporthall A för att invänta Johnossi och Thåströms spelning att vi blev ihopmixade med några av ungdomarna som skulle stå i väsk/jack-kassan. Vi gled in utan att riktigt haja vad som hände. Efter att vi lämnat våra jackor fick vi syn på en man som verkade ha koll på läget, och eftersom vi inte såg någon kö frågade vi honom vart den började.
Men en obetalbar min utropade han:
"Men herregud! Det här är inte bra, hur kom ni in?"
Vi svarade något i stil med att vi kommit dit tidigt med vår buss och helt enkelt bara glidit in med strömmen av konsertarbetare. Efter en liten stund svarade han:
"Men...jag kan ju inte slänga ut er. Så...sätt er i ett hörn i cafét, ligg låg och håll igen!"

VIP tänkte vi glatt, och gjorde som han sa. Väl i cafét satt vi och hade det riktigt varmt och skönt medan vi såg kön bildas där ute i snöstormen. När det var dags för det verkliga insläppet, flög vi ner för cafétrapporna och ställde oss bland de första i kön. Säkerhetsvakten såg förundrat på oss och bad om biljetterna. Och självklart hade vi dem. Efter en liten kontroll kunde vi löpa in och ställa oss allra längst fram, invid scenen.

(För lite mer känsla: Lyssna och se på bilderna samtidigt)











Bästa vänner. Helt oslagbara.







Kort sammanfattning av konserten:
Johnossi var sjuka. Grabbarna måste ha vaknat på världens bästa sida.
Thåström briljerade i sina mest kända låtar, däremellan gick det lite upp och ner.
Hursom är mannen kung och legend.
Och så var det ju Bruno K Öijer också. Annorlunda, gripande i början...men blev strax till terror.

Men det är synd att klaga. Till största del var det riktigt bra, och sällskapet var guld.