'Cause I found some peace of mind



(Thomas och jag, 6 och 4 år skulle jag tippa.)

Myshelg.
Snart kommer de nya ägarna till huset över på fika, ikväll blir det bio och imorgon något kul påhitt med den bästa.
I väntan på det får Never Shout Never fixa rätta stämningen.



He said, "Listen to these words
That I have lived by my whole life":


"You're only as tall as your heart will let you be
And you're only as small as the world will make you seem
When the going gets rough and you feel like you may fall
Just look on the brightside - you're roughly six feet tall"

I'd like to make myself believe...

...that planet Earth turns slowly

It's hard to say that I'd rather stay
Awake when I'm asleep
'Cause everything is never as it seems

(Lyssna och njut!)


Ska fatta mig kort eftersom jag har en mage som skriker "mat kvinna, MAT!" och en rum som vrålar "se mig, hör mig, dammsuga mig, dammsuga MIIIG! "

Lov är underbart. Något säger mig att jag inte är ensam om att tycka det.
Kan passa på att kasta in att min familj är tre ninjor som jag inte kan få nog av, mina vänner en mastodont diamantgruva och snön inte är så tokig trots allt.





Förrgår och igår var t.ex. härliga dagar. Började med att en älsklings kusin och moster tog svängen förbi och fikade med mamma och mig. Efter ditten och datten åkte jag till Kungstorp där ytterligare två guldklimpar befann sig.
På kvällen blev det träning för hela slanten och sedan myspys och filmkväll i Kungstorp.
Igår återfick Cornelia och jag barnasinnet (egentligen finns det där hela tiden, men det låter bättre att säga att det bara kom emot oss) och gav oss ut i snön med skidor och spark i högsta hugg. Vi fann snart världens mest ultimata snöhög.
Den var, mina damer och herrar, ENORM.
Så det fanns inte så mycket mer att göra än att bestiga snöberget och därefter, handlöst, kasta sig utför det igen och plumsa ner (väldigt ograciöst) i den lårhöga snön. Efter några wrestlingtimmar och dylikt i snön, åkte vi hem igen för att snart sätta i oss minisemlor som G-B & Göran gjort. Mumma!

Och där ser ni mig fatta mig kort. Bra jobbat.



Men imorgon blir det, vad jag vet, tjejkväll i stan med de bästa.
Resten tar jag som det kommer.

Pusskalas!

Only believe half of what you see


Sverige och snön har gjort det igen. Vart ligger vi nu...67 345 - 0 / snön -folket?
Jag tror nästan det. Kom vår!

Så vad gör man då när man är totalt insnöad?
Man sover. Man skriver klart sin franska uppsats(?!). Man sover igen. Man kollar på film. Man bakar kladdkaka. Man occuperar telefonen med de bästa. Man tänker på sånt som man aldrig annars hinner med att tänka på (Cornelia, snart blir det boksläpp för oss två).
Man mår bra med andra ord.




Och så viskade en liten...sparv i mitt öra att det är lov nu. Kunde inte ha kommit lägligare.

Bäste Marvin får sjunga in det tycker jag (med den sjukt underbara a capella versionen av
I heard it through the grapevine). Mmm, soul.




Ha nu ett toppenbra sportlov!




Younger now than we were before


" Samma plats igen, där vi sprang sommardagar, oändliga timmar på barnsben

Vi lovade varanda att alltid ha kvar det där, styrkan, modet

Barnet inom oss

 

Samma stad som förr, samma ord om att leva livet,

är det bara jag som har växt ifrån, tappat bort mitt språk?




Vad finns det att säga,
när allt redan är sagt?


Är det bara jag som drömmer, svävar mellan kometer,

planeter, lättar från fast mark?


Ser du nu?

 
Säg att du ser "

// J


It's up in my heart when it skips a beat




En bra start på veckan.
Jag missade inte bussen. Jag halkade inte på isen och dök ner i snön. 
Istället mådde jag bra utav att träffa alla igen, bolla tankar och skratta.

Fick också äntligen tag på jeansen jag sök jorden runt (eller ja, norrköping då. illa att kalla det världen. ska bättra mig ) och en blåspräcklig tröja som jag just nu är i full färd med att sy om, göra till min egen.
Imorgon är det friluftsdag 10 - 14.30 och på onsdag Sex och Samlevnadsdag 10 - 13.
På torsdag är det dock Ekonomi -, Ma - och Idrotts-prov, men det ska vi inte tänka på nu.

Nu ska jag slänga ihop en smarrig kycklinggryta och ta myset med familjen.

Take care.

A new dawn, a new day



Linköping med Cornelia och Anton. Skåda vårt första fynd!




Extremt ovärd skylt i en sporthall tyckte vi!







Johnossi <3

Tack för kvällen/natten. Och vet ni vad?
Ni är BÄST.

I think I know why the dog howls at the moon







En urgulligt äldre par som mitt hjärta började blöda för. Jag kunde inte låta bli.





Mmmmm. Fotoryck. Vintern är så vacker.

Över stadens alla ljus




Säg, är det långa nätters fara
att se det man vill se och var den man vill vara
och någon att ty sig till
när långa nätter inte blir som man vill



A line of boxes in an open field








Det var en rätt så magisk kväll igår.
Det började med att Cornelia, Anton och jag kom så tidigt till Linköpings Sporthall A för att invänta Johnossi och Thåströms spelning att vi blev ihopmixade med några av ungdomarna som skulle stå i väsk/jack-kassan. Vi gled in utan att riktigt haja vad som hände. Efter att vi lämnat våra jackor fick vi syn på en man som verkade ha koll på läget, och eftersom vi inte såg någon kö frågade vi honom vart den började.
Men en obetalbar min utropade han:
"Men herregud! Det här är inte bra, hur kom ni in?"
Vi svarade något i stil med att vi kommit dit tidigt med vår buss och helt enkelt bara glidit in med strömmen av konsertarbetare. Efter en liten stund svarade han:
"Men...jag kan ju inte slänga ut er. Så...sätt er i ett hörn i cafét, ligg låg och håll igen!"

VIP tänkte vi glatt, och gjorde som han sa. Väl i cafét satt vi och hade det riktigt varmt och skönt medan vi såg kön bildas där ute i snöstormen. När det var dags för det verkliga insläppet, flög vi ner för cafétrapporna och ställde oss bland de första i kön. Säkerhetsvakten såg förundrat på oss och bad om biljetterna. Och självklart hade vi dem. Efter en liten kontroll kunde vi löpa in och ställa oss allra längst fram, invid scenen.

(För lite mer känsla: Lyssna och se på bilderna samtidigt)











Bästa vänner. Helt oslagbara.







Kort sammanfattning av konserten:
Johnossi var sjuka. Grabbarna måste ha vaknat på världens bästa sida.
Thåström briljerade i sina mest kända låtar, däremellan gick det lite upp och ner.
Hursom är mannen kung och legend.
Och så var det ju Bruno K Öijer också. Annorlunda, gripande i början...men blev strax till terror.

Men det är synd att klaga. Till största del var det riktigt bra, och sällskapet var guld.

RSS 2.0