lemontrees

Älskar er.

http://lookbook.nu

Det där med att skapa någonting, komma med något nytt och skaka om världen, har vilat, glömts bort för ett tag. Kanske fanns det där, kanske förträngdes det, kanske drömde jag om det. Livet kom emellan som man brukar säga. Allt handlar om energi och inspiration, men också att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Få sparken i baken man behöver. Öppna ögonen för musiken, för nytänk, för foto och för skönhet, inse vad det egentligen innebär. Inte vad majoriteten anser är vackert, utan snarare den lilla skaran. Där får du ditt ärliga svar.
Den rafflande spänningen i att finna det som ännu inte är upptäckt, ännu inte befläckat och förstört. Finna det.
Gnistan man får av att se det stora i det lilla.
Det har handlat om att inte våga blotta strupen och konfrontera sina rädslor. Pratar jag om mig själv eller pratar jag om alla? Jag vet inte. Samtidigt vet jag. Det slog mig bara en dag.
Det kändes fånigt, men ändå som en blixt från klar himmel.
"Fan vad fint livet är" tänkte jag då jag satt med en filt om axlarna runt en brasa med människor som verkligen var. Var där, var äkta, var fruktansvärt älskade, var mina nära. Bara var. Men just i den stunden var de mest av allt vackra. Ingen var lik någon annan. Man var kort, lång, smal och med lite kärlekshull. Man gnabbades och man trivdes. Allt sådant vill jag bevara. I musiken, i nytänk, i foto. Skönhet. Riktig skönhet. Mot varandra och mot inställningen till livet. Kanske var det motgångarna och sorgen från förra sommaren som hade ett finger med i spelet. Eller så var det bara livet som bestämde sig för att ta en vändning. Jag har ingen aning, men det spelar ingen roll. Någon eller något har gläntat på en värdefull dörr. Jag kan bara vara jävligt tacksam.